trött

ibland
          när tankarna står still
och livet går vidare trots att man inte vill

mina fingertoppar har besudlat din hud
och du har trängt in i mig
sanningen jagar in oss i ett hörn
och där tvingas jag att lämna dig

den franska balkongdörren är öppen
själen stängd
mina tårar är slut för dagen
men
jag
vill inte
förlora hoppet

en, två, tre, flera
alla har ni ärrat mig
jag gör alltid något
men aldrig det jag bör göra

en dag till och jag är berörd
det innersta har sedan länge varit förstört

om du bara kunde skada mig
skapa mig


i det här landet kommer jag alltid att vara en främling
och för dig alltid en trofé
det finns inget som heter att älskas
för älskandets skull
att älskas
du får det du tar
och du har tagit allt