Har tre olika språk inställda i mobilen förlorar
mig i varje för orden som aldrig kan uttalas
Smärtorna spräcker upp himlen låter solen
smeka de långa strimlorna
En efter en i konstant rörelse
Nuet är bara en omständighet
Hör en röst den kommer från min strupe där
språket klöser väggarna
Våldför mig på världen genom obönhörliga skrik
efter substans verklighet
Ett surrealitetens ögonblick undrar om vi
någonsin kommer kännas vid köttet
Korsar atlanter och kontinenter under huden
hon gömmer sig där viskar från varje vrå att livet är det som sker bortom det sublima sluta
jaga drömmar
De är konstruktioner skapade för att hindra
oss från det väsentliga
Närheten är omöjlig ur den sargade
mänsklighetens olidliga öde
Att förlika sig vore gråtens lycka
Vad som finns
Blickar
Ge mig en kropp att slicka ren från
smutsen
Luften vi andas är vittnesbördet
Söker tröst i konsten den är inget mer än ett
tidsfördriv en distraktion
Små spår av en värld som aldrig fungerat i sin
strävan att fylla funktioner
Ge mig dina ögonhålor ska jag fylla dem med
svärtan
någonstans inifrån
