"You killed it, with 'I love you'"

Sometimes I'm struck by a fact that I usually despise. I'm human. I'm only human. What makes me realise that is my life. Or just life itself. It is full of surprises and it never calms down. Sometimes I see things, things that I haven't seen before, and I feel so stupid and ignorant for not having understood those things until that certain moment. Sometimes, circumstances are overwhelming. Imagine that you're on a yacht, a luxurious yacht with all the material things that you could ever wish for. You feel safe, you feel settled. You're with some people who make you comfortable enough, they aren't extraordinary but they're OK. Everything is just OK. And all of a sudden, the yacht sinks. It's fate, it's a coincidence, it's whatever; it happens. The yacht sinks and you find yourself struggling, the waves are so much stronger than you. You're so small, you have no control, you're in over your head - literally. All of a sudden, you're safety zone is below the surface and you're OK surrounding is gone.

You'd come across the greatest feeling of despair, confusion and fear. That's life. Things happen, you can't control it. And the beautiful thing about it is what I want you to imagine next. You're almost ready to give up, to let go, to become one with the great sea and there they are. New people. A rescue team, the Scouts or just a bunch of random people on a fishing boat. They're there now, they're the ones who save you. And you're experience did not make your life better or worse, it just put it into new perspective.

Crossroads

I haven't felt like writing anything new in a while, so I thought I'd share with you something old. Once again in the tongue of the North! 

Det är sommar. Du är så het men kylan du avger ger mig rysningar tusen gånger om. Din glasartade blick genomborrar hela min existens. Jag önskar att jag vore i dig. I dina händer, så jag kunde göra allt så vackert som bara din beröring kan. I dina ögon, så jag kunde se mitt fula Jag med sanning. I ditt hjärta, så jag kunde möblera om och slänga bort alla andra inneboende. I ditt huvud, så jag kunde läsa alla och envar av dina tankar, smaka på dem, låta dem smälta samman med mina. I dig, så vi kunde vara ett, och denna stundtals förekommande, självbyggande mur kunde rivas för gott. Så det kunde vara Vi och inte Du, inte Jag. I dig, så du kunde känna min puls öka vid din närhet. Så du kunde simma över dina tvivels flod utan flytväst. Så du kunde släppa alla hämningar och älska vilt, villkorslöst och fritt. Jag önskar jag kunde vara i dig, så jag evigt slapp vara utan dig. Så jag evigt vore med dig.  Och vi vore tillsammans Allt.

***

Höger och vänster, jag vänder och vrider i min olycka. Inte dit, inte hit - nej du förstår inte mig. Jag ser mig om och springer iväg, jag vill inte. Jag vill inte möta din varma blick och se temperaturen i den sjunka, vid åsynen av mina tomma ögon. Jag är din men det gör dig inte rikare, du är en miljon men +0 gör ingen skillnad. Dina benämningar, dina beskrivningar, det du tror att du har funnit hos mig... Det enda ovanliga som döljer sig i min själ är kombinationen av rädsla och apati spetsat med olidlig passion. De skilda tankarna slåss om min uppmärksamhet, mitt hjärta slits åt motsatta håll. Men jag är din, jag är din, jag är din. Med dig är jag inte längre halv, du reparerar sakta skadorna efter mina misstag, mina jordskalv. Jag vill ge dig, jag vill ge dig allt.

Fingertip, slip

I told you I love you,
well I lied, I lied
I wanted to love you,
I swear I tried, I tried
now I need some rest,
because I'm tired, so tired
but it's so hard to leave,
I feel tied, I'm tied
I can't think of you, or hear our song
everything about us is just so wrong
there are things about me,
you don't understand nor stand
yes I bet it's hard to fulfill
my needs, my demands
well I wish that I loved you,
but I just can't, I can't.