All of a sudden it comes back to you

JAG BRYR MIG INTE OM DÖRRKRANSAR OCH JULGRANAR OCH LUSSEBULLAR. Jag bryr mig inte om att det är vinter och jag bryr mig inte heller om de som tycker att det är trevligt, än mindre bryr jag mig om de som tycker att det är förjävligt. Faktum är att det finns väldigt lite jag bryr mig om just nu. Jag känner mig som en vätebomb som väntar på att sprängas, invändigt. Så skulle jag förvandlas till den fövridna varelse jag tycker mig vara. Så kunde ni alla se, hur jag egentligen ser ut. Förstörd, förruttnad, förnedrad, förvriden och förstenad i detta tillstånd, orörlig så när som på fingrarna som drar i håret och naglarna som skär i huden. Det gör inte ont, jag vet bara inte vem jag är.