Crossroads

I haven't felt like writing anything new in a while, so I thought I'd share with you something old. Once again in the tongue of the North! 

Det är sommar. Du är så het men kylan du avger ger mig rysningar tusen gånger om. Din glasartade blick genomborrar hela min existens. Jag önskar att jag vore i dig. I dina händer, så jag kunde göra allt så vackert som bara din beröring kan. I dina ögon, så jag kunde se mitt fula Jag med sanning. I ditt hjärta, så jag kunde möblera om och slänga bort alla andra inneboende. I ditt huvud, så jag kunde läsa alla och envar av dina tankar, smaka på dem, låta dem smälta samman med mina. I dig, så vi kunde vara ett, och denna stundtals förekommande, självbyggande mur kunde rivas för gott. Så det kunde vara Vi och inte Du, inte Jag. I dig, så du kunde känna min puls öka vid din närhet. Så du kunde simma över dina tvivels flod utan flytväst. Så du kunde släppa alla hämningar och älska vilt, villkorslöst och fritt. Jag önskar jag kunde vara i dig, så jag evigt slapp vara utan dig. Så jag evigt vore med dig.  Och vi vore tillsammans Allt.

***

Höger och vänster, jag vänder och vrider i min olycka. Inte dit, inte hit - nej du förstår inte mig. Jag ser mig om och springer iväg, jag vill inte. Jag vill inte möta din varma blick och se temperaturen i den sjunka, vid åsynen av mina tomma ögon. Jag är din men det gör dig inte rikare, du är en miljon men +0 gör ingen skillnad. Dina benämningar, dina beskrivningar, det du tror att du har funnit hos mig... Det enda ovanliga som döljer sig i min själ är kombinationen av rädsla och apati spetsat med olidlig passion. De skilda tankarna slåss om min uppmärksamhet, mitt hjärta slits åt motsatta håll. Men jag är din, jag är din, jag är din. Med dig är jag inte längre halv, du reparerar sakta skadorna efter mina misstag, mina jordskalv. Jag vill ge dig, jag vill ge dig allt.