för friheten som inte finns

dina ögon bedrar mig med skenet av ett mörker
dina ögon bedrar mig med lögner om ett djup

det djup, nedför vilket jag har längtat efter att kasta mig
det mörker, i vilket jag har törstat efter att gömma mig
de ögonen, inför vilka jag har blottat min nakna kropp


i ovisshetens skogar springer jag
och,
där glömmer jag bort att andas
saknaden sticker som knivar i mina lungor,
bitterljuva minnen besöker mig med gåvor
en bukett med min ångests alla blommor
jag planterar dem i vårt mötes färska jord

min mani mäktar mästra mitt intellekt
i galenskapens lågor eldas jag sakta upp
likt kvinnorna som på bålen tvangs att brinna
för någon annans synder 
skall de svagas blod alltid rinna

du måste våga ta en annan sorts risk

jag skall överlämna mig


du som levt livet i blindo och plötsligt kan se
du som sökt och plötsligt inte behöver söka mer
du som funnit tryggheten där träden kastar skugga över ditt enda hopp
brännmärken på din hals efter alla gånger du brunnit upp
ärr på din rygg efter alla gånger dina vingar brustit ut
du reser dig ur din aska

du som inte vågar leva
du som inte vågar känna
du som inte vågar släppa
glömma
förlåta

du som inte vågar älska
du som inte vågar skrika
du som inte vågar säga
jag vill
du som fortsätter springa när tiden står still

din smärta är inte min att begråta 
din fruktan är inte min att tillåta
din ensamhet är inte min att överlåta
i händerna på någon annan
men jag kan lindra den
jag kan rädda dig


"de som är störst får först"
om hon visste hur rätt hon har


allt vi inte kan undkomma
i jakten
men vi glömmer aldrig
att vissa jagar annat

trött

ibland
          när tankarna står still
och livet går vidare trots att man inte vill

mina fingertoppar har besudlat din hud
och du har trängt in i mig
sanningen jagar in oss i ett hörn
och där tvingas jag att lämna dig

den franska balkongdörren är öppen
själen stängd
mina tårar är slut för dagen
men
jag
vill inte
förlora hoppet

en, två, tre, flera
alla har ni ärrat mig
jag gör alltid något
men aldrig det jag bör göra

en dag till och jag är berörd
det innersta har sedan länge varit förstört

om du bara kunde skada mig
skapa mig


i det här landet kommer jag alltid att vara en främling
och för dig alltid en trofé
det finns inget som heter att älskas
för älskandets skull
att älskas
du får det du tar
och du har tagit allt

-

jag såg dig

?


verkligen
såg dig

det lustiga i att möta
                               och mötas

det lustiga i att försöka skydda sig själv

ge efter

att vilja och ångra
att aldrig vilja ångra


det är inte alltid som du tror

-det var något
som väckte mig-

bladen är tomma för jag vill inte fylla dem
men låta dem fyllas

orden är blanka för jag vill inte avslöja dem
jag vill tala utan att de uttalas
jag vill ta
bli tagen

tumör

ett försök att hitta jaget
och flera försök att göra det vackert -
jag försöker forma
formulera
formatera om,
livet,

           mina vägar


vart skall de leda?
aldrig ifrån tristess och leda
dit,
jag alltid leder mig själv

ibland vaknar jag bredvid dig och känner frid
sedan blundar jag och tiden flyr mig
och tar friden med sig

någonstans
sitter en flicka
tyst
stilla
som flickor bör
hon viskar,
                                      [till mig. till sig.]
snälla sluta
söka
för här finns inget att hämta

du är förlorad,

-

du märker när jag försvinner,
men du kan inte nå mig
där jag är dold
där jag dödar


och jag skrattar, för jag har dödat dig
jag har ditt blod på mina händer
jag har ditt blod på mina händer

det är mörkt här
inne,
så snälla gå härifrån
för du kan inte se.


du är inte upplyst

jag skriver med små bokstäver men egentligen skriker jag
jag skriker allt jag orkar
för allt jag inte orkar