#

I feel it's time to write some nonsense.
My social network is full of people who tried to kill themselves and shit
junkies, rich kids, lesbians and anti-fascistic communists
and they're all little pieces of me.
So we try to live together in peace and harmony
yet we're blinded by rivalry and only see our enemies
but all we have is this one planet to share
and sharing is daring.

Misconceptions lead us into misbeliefs and on and on it goes
nobody is ever happy and nothing is for real
I'm just gonna have my last fix and I'm done
if I'm not it'll do me.
I'll be dead and consumption will stop consuming me
all these adhesive ads will no longer fool me
TRY ME, BUY ME, USE ME, LOSE ME.

In a fucked up world where all of us are lonely,
where we hate what we are
and try to become what no one should ever be.
Liars, thieves, pimps and prostitutes.
Dictators using their dicks and not minds to control
but who's to blame, power is exciting
and what people do to gain power is no longer surprising.

There are some pretty places where love has stole,
too bad we can't find them in this giant black hole.
There's nothing here to be felt, nothing to behold.
I chose to end it all and said goodbye to life
but as I felt my soul walking away
I made it turn around and say hello
because it's too soon to die and there's nowhere else to go
I know that one day there will be a way out of this heartbreaking cold.

THIS IS SO.... COOL.

Utilize randomize

The five last photos are taken in Fotografiska, where I went accompanied my two starfish to see the David LaChappelle exhibition. Loved and hated his work, which means it's great.  

You need to change direction

It's funny how we always assume that everything that happens has a reason for happening, and that we believe the reason in question to revolve around ourselves. This way we keep ourselves locked to the idea of life being a predetermined circle of events with the intention of changing us and our destinations in it. Maybe that is, but you're much better off avoiding labels on yourself, people around you and your circumstances. Keep your mind open to the insight that life is unpredictable and you are too.

At least I know I am.

Rust and bone

Det är den där telefonsvararen som påminner mig om min ensamhet

det är de där minusgraderna som inte ens känns kalla

det är mörkret i vilket jag har lärt mig att se

det är alla mil jag har gått utan att nå fram,

nå framåt

nå framgång.

Min smärta skriker efter dig och jag våndas 

mina tårar har svämmat över och jag drunknar

Jag kan inte mer.

Jag vill inte mer.

Alla gånger jag har fallit raklång

och i alla drömmar där jag har slagit ut mina tänder

för varje tand skulle någon dö,

men jag tror det bara varit olika delar av Mig som har gått bort

jag har några kvar

men jag vet inte vad de utgör. 

Jag föddes med ett pussel till hjärta

som man inte skulle lägga ihop utan plocka isär

och alla jag har mött har tagit sin bit

och rest, långt långt bort ifrån mig

ingen är kvar här
och där jag står finns ingenting 
varje dag har jag sett mig omkring
efter ett ljus, ett hopp, en hand, en tröst.
Efter kärleken som vi alla vill tro finns.
Tro.

Tro, du måste tro.

Uncover

I've spent seconds, minutes, hours, days, weeks, months, years in self inflicted darkness with my eyes covered in the blindfold of my fears and untrust. Now in the moment where I decided that the time has finally come to allow myself to see and understand what I have been hiding from, I suddenly find myself standing in a desert alone. Thirsty and craving for freedom I run and the sand slaps me in the face, my tears struggle to fall, my feelings are in battle with my conscience, my mind is at war. I keep running feeling like my heart is beating out of my chest and I look behind me trying to find out what I'm running from.

Nothing is there to be discovered and I realise that I am running from myself, nevertheless I will not stop, I can not stop. My own self is the threat to my existence.

After all this time in blindness, vision is overwhelming. I try to grip the hands of time to beg it to stop passing, to stop leaving me behind in all my despair. Time will not listen and my hands are benumbing in the constant wait, outstretched for someone to hold.

Eventually the scenery around me changes, I find this a proof that nothing is everlasting, a proof that I am human and my life is a circle of events - I am a footprint, a breath, a kiss, a muscle contracting from pain and agony. I am an embryo, soon to be fetus, soon to be a baby entering this world hearing the vibrations of my own screaming… Little waves, little atoms, little beings. I don't want to be here.

I undress and leave my skin covered in nothing but hope, the same hope I thought I had lost somewhere along the line of the roads I have fumbled to find my way in. I dive in to the ocean of my emotions and discover that I can not swim. I feel my lungs filling with disappointment, betrayal, loneliness, anxiety. My body is gradually heavier and I sink deeper and deeper. A white light flashes before my eyes and I feel myself becoming one with the water, becoming one with my senses. At last, peace.

Old school

N.E.R.D - Provider

"I don't wanna be another cocaine story
Will I find my sanity
Where I find my glory"

MERRY CHRISTMAS EVERYBODY

Interdependent

"Something always brings me back to you"

Berlin 2012

the xx

The xx in concert November 28th, in Göteborg. Speechless.

All of a sudden it comes back to you

JAG BRYR MIG INTE OM DÖRRKRANSAR OCH JULGRANAR OCH LUSSEBULLAR. Jag bryr mig inte om att det är vinter och jag bryr mig inte heller om de som tycker att det är trevligt, än mindre bryr jag mig om de som tycker att det är förjävligt. Faktum är att det finns väldigt lite jag bryr mig om just nu. Jag känner mig som en vätebomb som väntar på att sprängas, invändigt. Så skulle jag förvandlas till den fövridna varelse jag tycker mig vara. Så kunde ni alla se, hur jag egentligen ser ut. Förstörd, förruttnad, förnedrad, förvriden och förstenad i detta tillstånd, orörlig så när som på fingrarna som drar i håret och naglarna som skär i huden. Det gör inte ont, jag vet bara inte vem jag är.

"Would you still love me if I unzipped my skin and showed you how I was rotting from the inside and out?"

"Fear is a funny thing" I say out loud so the whole world can hear me laughing at it, whilst it's eating me from the inside. FEAR FEAR FEAR. I'm afraid, I'm fucking scared to death of what's happening inside of me, around me. If I was ever doubting myself before, doubt is not enough to describe what I'm feeling now. I can see my flesh being eaten by all the things I don't understand, until all that's left is bones. I can see my bones being chewed up, spat out and as I leave the remains of my body my empty laughter is suddenly filled with meaning. It was all a stupid game, a game I failed to play.

Plain

För varje hårstrå på din kropp finns en önskan
om att bli sedd
hörd
älskad
berörd.

Och
efter allt,
som du tror att du har funnit i mig
allt som du tror att jag kan
se
höra
känna
beröra.

Allt detta
som jag har sökt att lära men inte funnit någonstans.

I alla nyanser av färg i dina ögon
finner jag mig liggandes tryggt i en vagga
i ett rum
i ett hus
på en kulle
där det är storm utanför,
skyddad
tills jag inte längre ligger där
och stormen ännu ödelägger allt i sin väg.

Även hos mig fanns förhoppningar
förväntningar
önskningar jag inte längre önskar mig.
Jag tänkte framåt och såg det här.

Jag har ett helt rum i mitt huvud
väggarna täckta med bilder på dig
där du stirrar rakt igenom mig och skrattar åt mig
där du skriker på och gråter efter mig
jag har tagit dessa bilder på dig
de ska jag alltid bära med mig
så att jag alltid kan se
dig
så som ingen annan ser dig.